För att skydda oss människor och vår miljö från att utsättas för allvarliga kemikalieolyckor antog rådet och europaparlamentet 1982 direktiv 82/501/EEG om risker för storolyckor i vissa industriella verksamheter (Seveso I-direktivet). Sevesodirektivet implementerades i svensk lagstiftning och utmynnade i lagen om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga kemikalieolyckor (SFS 1999:381) .

Brandman i kemskyddsdräkt.
Två nivåer
För farliga ämnen finns det två nivåer, lägre och högre nivån. De företag som hanterar farliga ämnen över dessa gränser omfattas av Sevesolagen på respektive nivå. Det finns även en sammanräkningsklausul som gör att man kan omfattas av endera nivån även om samtliga ämnen ligger under nivån. Olika ämnen klassificeras olika och har olika volymer för respektive nivå. Både verksamhetsutövare och myndigheter har skyldigheter enligt sevesolagen.
Krav på verksamheterna
Verksamheter som omfattas av Sevesolagstiftningen ska:
Verksamheter som omfattas av den högre kravnivån är dessutom tillståndpliktiga enligt miljöbalken.
Krav på myndigheten
Sevesolagstiftningen ställer även krav på kommunen som ska:
Tillsyn
Kommunen har formellt inget tillsynsansvar för Sevesoanläggningarna. Ansvaret för tillsynen ligger på Länsstyrelsen och Arbetsmiljöverket som gör både enskilda och gemensamma tillsyner. Vid dessa tillfällen brukar räddningstjänsten bjudas in eftersom vi har ett intresse för anläggningarna.
Samtliga verksamheter i Karlstadsregionen som omfattas av Sevesolagstiftningen betraktas som farlig verksamhet enligt lagen om skydd mot olyckor. Därmed gör vi tillsyn på samtliga Sevesoanläggningar.
Historik
Seveso är en ort i Italien där det 1976 inträffade en kemikalieolycka. En okontrollerad reaktion inträffade och dioxin bildades tillsammans med hög värmeutveckling. 2000 människor behandlades mot Dioxinförgiftning och en yta på cirka 25 kvadratkilometer kontaminerades. Området var inte beboligt på flera år efter händelsen.